Bröt

Rubriken säger väl det mesta va? Idag bröt vi vår första lydnadstävling, jag och Extra. Jag är så oerhört ledsen och frustrerad just nu, trött på allt ihop. 😦  Efter apporteringen tackade vi för oss och lämnade planen. Platsliggningen fick vi en 10 på, den var klockren. Fria följet blev en 6, läggandet blev nog en 8 om jag minns rätt, ställandet en 5 (Extra stannar inte, varför?!?!), rutan nollade vi och apporteringen……..Katastrof är nog ett perfekt nyckelord. Jag får göra dubbelkommando när jag skickar ut henne, hon GÅR mot apporten, när hon är ett par meter ifrån skuttar hon glatt i mot den och slänger upp den i luften och tuggar lite. När hon kommit halvvägs mot mig LÄGGER hon sig ner MED apporten och börjar tugga? Har aldrig sett något liknande. Min Extra är lite som bortblåst. Det jag mest av allt hade velat skriva just nu är ”nu skiter vi i allt” men det kommer jag inte göra.  Måste byta taktik, måste få in oss på rätt spår igen för just nu är vi ute och cyklar.

När jag kom hem började jag träna klass 1 med Jakita. Det var länge, länge sedan vi tränade tävlingslydnad. Hon är så glad över att få jobba för en köttbulle och så allert. Tankarna kom även upp i huvudet att jag kanske skulle börja träna med min lilla förtidspensionerade hund igen. Samtidigt som jag känner att det inte skulle gå och tävla, eftersom hon har så enormt mycket jaktinstinkt och självständighet. Jag tror jag ska börja träna lite mer tävlingsinrikat med Jakita, börja träna in lydnadsklass 1 bara för skojs skull, för idag var det Jakitas träning som kändes som den roligaste eftersom hon så gärna ville. Vi tränade inomhus och momenten som vi tränade på var (endast moment från lydnadsklass 1) apporteringen, inkallning, platsliggning och fritt följ. Apporteringen är jättefin och hon håller fast apporten till jag säger loss, inkallningen är jättefin -skitsnygg position och en underbar fart, platsliggningen gick också bra -hon la fint kvar och eftersom jag tränat på ”hakan” med henne (när hunden ska ha huvudet i marken) så la hon ner hakan i backen en gång (så sött!). Det är ju egentligen linförighet i klass 1 men vi tränade inomhus så det fick bli utan koppel istället. Detta är nog det momentet som det behövs mest träning på. Liggande och ställande under gång kan jag ju inte börja träna på förrän hon kan gå fot 😉

Jag har tränat så mycket med Extra och hon är inne i en extrem svacka, eftersom jag lagt ner all energi på hennes träning så känns det så himla tufft när vi fått motgångar. Det var länge sedan jag verkligen kände för att jag ville träna tävlingslydnad med Jakita men idag så kändes det så bra att efter tävlingen träna med henne och få ut något positivt. Så nu ska jag lära in Jakita hela klass 1, för skojsskull. På klubben idag träffade jag Gert, ledaren för vår träningsgrupp som varit borta väldigt länge pga sjukdom, det var jättekul att se honom igen. Jag berättade för honom hur tufft jag tyckte det kändes med Extra nu när hon är inne i en sådan svacka. Då sa Gert ”Ojdå, det hade man aldrig kunnat tro om Extra. Hon har alltid varit så lyhörd och engagerad, det trodde jag aldrig. För jag vet att hon kan komma långt”. De orden fick mig att tänka tillbaka på när jag gick min unghundskurs med Extra för Gert, hon var inte alls gammal och redan då sa han att hon kunde bli riktigt bra. Jag fick en ”flashback” tillbaka till när allt började och jag vet att jag hade en jävligt engagerad, lyhörd, positiv och lojalhund som inget hellre ville än att vara matte till lags. Hon har börjat bry sig så mycket om omgivningen runt omkring på sistione, om andra, om andra lukter. Vad det beror på vet jag inte, men det är så mycket runt om som blivit så intressant. Gert förstod att det kändes tufft, eftersom allt gått så lätt med henne innan. Vi har haft så mycket gratis på vägen. Jag vet inte om detta är någonting hon kommer över inom en snar framtid, men någonstans på vägen har vi tappat bort oss som ekipage. Vi ska träna för att vi tycker det är kul, inte för att. Ibland känns det som att man tränar ”för att” bara för att. Vi är anmälda till tävlingar och det känns lite som ett tvång. Jag minns när jag och Sanna började träna hund, vi var 9 år gamla, och vi älskade det. Det var det bästa vi visste. Inte tränade vi för att tävla då? Vi tränade i många, många år innan ordet tävling någon gång existerade i vår hundsportsvärld. Vi kämpade i svåra situationer med våra kaningalna hundar och var de lyckligaste i världen när de gjorde rätt. Både vi och hundarna fick ut så mycket av det, vi älskade det. Inte för att vi var tvugna, kanske för att det inte fanns krav och poäng med i bilden? Sen när började poäng egentligen betydda mer än att ha kul? Aldrig. Jag vill aldrig någonsin bli en utav de människorna som bryr sig mer om poäng och publicitet än att verkligen ha kul. Varken hund eller förare är någon slags robot och vi alla har våra svackor i livet, det går upp och ner. Både våra liv, men antagligen hundarnas också. Det jag vill få ut av denna text är nog: Glöm aldrig att ha kul när ni tränar. För vad betyder meriter och championat om ni inte haft kul på även dit? Ingenting.

Käraste Jakita. Mattes egna lilla nallebjörn.

Gamla godingar

Den träningslösa veckan fortsätter, vilket känns konstigt eftersom vi tränat så intensivt på sista tiden. Känns lite konstigt och tomt… Vi får dock se vad en vecka utan träning kommer resultera på tävlingen, blir spännande att se. På hundfronten är det rätt lugnt nu eftersom det är en liten pause med instruktörsutbildningen, dock är det snart fullt ös igen eftersom jag och Sanna ska hålla valpkurs. Tänkte bjuda på lite gamla goa videoklipp sålänge. Titta & njut!

Extra och Jakita träffas för första gången.

Extra leker med boll, nio veckor gammal.

Jakita och Extra busar med varandra för 2,5 år sedan.

Mina underbara flickor busar i snön år 2009.

Ett år senare leker de fortfarande lika fint.

För er som inte visste så har Extra en närv vid munnen som ni kan se på videon ovan. Sjukt charmigt och gulligt! 🙂 Dock har det hänt att folk har klappat henne och frågat ”nämen är hon arg?” eftersom hon drar upp morrhåren och visar huggtänderna. Nejnejnej får då matte förklara.

Den senaste videon jag la upp på Youtube är 6 månader gammal och på videon ser ni oss träna ”rutan” som ingår i lydnadsklass 2. För ett halv år sedan tyckte jag absolut inte var redo för att starta i klass 2, nu när jag ser videon inser jag att vi har varit startklara alldeles förlänge utan att ha kommit ut och tävlat. Och då kan jag också förstå, varför Extra börjar tappa gnistan på samtliga moment. Matte har ju tragglat sönder dem….. Synd att jag inte hade någon som ryste om mig för ett halvår sedan och sa ”ut och tävla med er nu!!”, det är ju lätt att man blir så blind på sin egen träning. På nutidens tävlingar har jag haft problem med rutan, men detta var ett moment hon kunde för ett halvår sedan? Korkad matte! Men men, man lär sig alltid något av sina misstag & det ska ni veta att jag bannemig gjort.

/Johanna

Vart tog motivationen vägen?

Den fanns iallafall inte där idag när jag och Extra skulle tävla lydnad på Lommas brukshundklubb. Idag fick vi vårt första tredje pris i klass två, vilket inte var så konstigt. Med mig på appelplanen hade jag en nonchalant, luktig, omotiverad och seg hund som visade noll respekt för matte. Vart kom den hunden ifrån? Extra har bara blivit mer och mer omotiverad för varje tävling, vilket märks väldigt tydligt. Till och med de som sett oss tävla sen vi startade i tvåan ser att det är en enorm skillnad på Extra. Och ibland känns det precis som Extra vet om att jag inte får säga till henne på tävling eller belöna. Extra som annars inte är en luktig hund luktade väldigt mycket idag, lunkade runt och började till och med äta på något som fanns på marken. Detta är någonting jag aldrig hade tolererat annars (om det inte varit på tävling) och det vet hon mycket väl. Så varför gör hon det? Ja, fråga inte mig. Både jag och Extra är sjukt trött på lydnadsklass 2 och vill inget annat än att kunna lämna den klassen bakom oss för att börja träna på nytt, dock är jag envis och vill (ska) ha LP2 på Extra innan vi går vidare. Vi nollade inte ett enda moment idag men hamnade trots det på 132 poäng, haha.. Både rutan och det fria följet resulterade i femmor-illa. Vi fick en tia idag, platsen, resten var 7:or och 5:or.

I veckan blir det ingen träning alls trots att vi ska tävla nästa helg igen, möjligtvis på torsdag med lydnadsgruppen om jag hinner. Ska nämligen på begravning för min morbror då. Det har hänt väldigt mycket i mitt privatliv de senaste månaderna, inom familjen och släkten. Detta har jag valt att hålla utanför bloggen eftersom bloggen ska handla om mitt hundintresse och ingenting annat. Åter till hundträningen, jag har ingen lust eller motivation till det just nu eftersom att det känns att ju mer jag tragglar, dessto tråkigare blir momenten. Dock vill jag köra igenom rutan och inkallning med ställande innan nästa tävling. Idag känns allt pannkaka och idag handlade det egentligen inte om vilka moment hon kan och inte kan. Idag handlade det bara om motivationen, motivationen som inte fanns där hos Extra. Funderar på att köpa något riktigt smarrigt som luktar supergott och visa för Extra och sedan lägga i fickan innan jag går in och tävlar nästa gång. Några förslag på ben eller något annat gott som många hundar gör allt för? Blir tokiga av? Jag har en matgalen hund, men köttbullarna börjar bli tråkiga eftersom de alltid används på träning. Jag behöver något extra.

Sen finns det andra frågor som snurrar runt i huvudet. Ska jag ge mat på morgonen innan en tävling eller ska jag inte? Kanske man ska börja träna med extern belöning? Dvs en matskål utanför ”ringen” som de får gå och äta när de varit duktiga. Ska jag börja att länka ihop moment på träning för att alltid ge belöningen efter hopppet? Ska jag använda speciella kläder när jag tränar och tävlar? (t.ex. ett speciellt par byxor eller en keps). Hur ser era rutiner ut innan en tävling? Känner att jag behöver lite råd och inspiration just nu!

Innan jag avslutar söndagens inlägg med alla mina tankar om lydnadstävling så vill jag grattulera Caroline från Malmö BK som vann lydnadsklass 2. Stort grattis!!!

Golden retriever tik, säjs för tillfället på blocket…. Skämt å sido, över min döda kropp att jag skulle kunna göra mig av med mitt mirakel.

Fin höstdag på Limhamnsfältet

Efter att ha vaknat och ätit frukost åkte jag och mamma ner till Limhamnsfältet i Malmö för att rasta hundarna. Där fick de springa av sig, leka och bada (kanske årets sista?). Jakita tycker som alltid detta är toppen och hon älskar att få springa lös och gå sina egna små vägar. Annelie och Nisse (min projekthund till instruktörsutbildningen) mötte upp oss på fältet och sen följde jag med Annelie hem. Mamma åkte hem med vovvarna och hämtade mig när vi var klara, ett par timmar senare. Det var en oerhört fin höstdag med strålande sol samtidigt som det var alldeles vinstilla. Härligt!

/Johanna

Skam den som ger sig!

Dagen har jag tillbringat i Sjöbo, där jag har tävlat lydnad. Det började dåligt redan från början. Jag drog startnummer 3 och stod och tittade på hund nummer 1. Jag tänkte att när hund 2 börjar tävla tar jag ut Extra och värmer upp. Det visade sig att hund nummer 1 hade brytit och att det alltså var nummer 2. Så när hunden var klar skrek tävlingsledaren på ekipage 3 och jag fick springa till bilen och hämta Extra. Jag hann inte heller ta på henne något koppel så lös sprang jag med Extra ut på planen. När vi väl började gå det fria följet var det jordhögar (antagligen från grävlingar?) överallt och Extra var jätte ofokuserad. Hon luktade jättemycket, släppte positionen, vek ut på sittandena och var totalt omotiverad. -Inte konstigt med en så stressad matte i och för sig. Extra är en hund som aldrig ”skiter” i ett moment för att hon har en ”dålig dag” utan hon gör alltid vad man säger till henne. Så när jag skriver att det gick dåligt för oss menar jag inte att vi nollade varje moment (för hittills har Extra aldrig nollat mer än ett moment tror jag) utan det enda hänger på motivationen när vi tävlar, för Extra är en hund som aldrig skulle totalignorera mig och strunta i vad jag sa.

Ni undrar då säkert hur rutan gick? Jag skickade henne och hon ställde sig helt klockrent i rutan. När det gått ett par sekunder (innan tävlingsledaren hann säga till mig att hämta hunden) började Extra gå runt och lukta efter köttbullen (som inte fanns där). Detta resulterade i ett dubbelkommando och ett himla massa nosande. MEN:hon gick in i rutan & vi fick poäng.

Något som jag blev väldigt förvånad över idag var vårt ställande under gång. Det brukar alltid gå jättebra men idag hade hon en fart som en greyhound och stannade inte vid mitt första kommando. Jag fick ge dubbelkommando och hon stannade, nästan precis framför mig. Jag vet nog dock vad som ligger bakom detta, det händer ihop med träningen i förrgår.

Men trots allt är jag nöjd (för att vara vår sämsta tävling). Det blev ett andra pris på 152 poäng och en 8 placering utav 15. Fattar inte hur det kunde gå så ”bra” när det gick så dåligt? Bara 8 poäng ifrån ett första pris, och domaren gav ändå inte bort poäng. Så ni må tro att jag var chockad när jag fick över 150 poäng….jag som räknade med 120-130. Haha, så kan det vara. Så blev himla nöjd över poängen när allt kändes så dåligt. Nästa tävling hoppas jag på en mer motiverad hund! -Och en mer observant matte

Men ni må tro att vi ska på de igen 😉 Skam den som ger sig!! Som en del säger: ”Att ta ett första pris en gång i varje klass är ingen större utmaning. Men att göra det flera gånger, det är en större!”

Dagens poäng:

  1. Platsliggning – 10
  2. Frittfölj – 6
  3. Läggande – 9
  4. Inkallning med ställande – 6
  5. Sändande med ställande – 6
  6. Apportering – 7
  7. Fritt hopp över hinder – 10
  8. Fjärrdirigering – 7
  9. Helhetsintryck – 7