Bröt

Rubriken säger väl det mesta va? Idag bröt vi vår första lydnadstävling, jag och Extra. Jag är så oerhört ledsen och frustrerad just nu, trött på allt ihop. 😦  Efter apporteringen tackade vi för oss och lämnade planen. Platsliggningen fick vi en 10 på, den var klockren. Fria följet blev en 6, läggandet blev nog en 8 om jag minns rätt, ställandet en 5 (Extra stannar inte, varför?!?!), rutan nollade vi och apporteringen……..Katastrof är nog ett perfekt nyckelord. Jag får göra dubbelkommando när jag skickar ut henne, hon GÅR mot apporten, när hon är ett par meter ifrån skuttar hon glatt i mot den och slänger upp den i luften och tuggar lite. När hon kommit halvvägs mot mig LÄGGER hon sig ner MED apporten och börjar tugga? Har aldrig sett något liknande. Min Extra är lite som bortblåst. Det jag mest av allt hade velat skriva just nu är ”nu skiter vi i allt” men det kommer jag inte göra.  Måste byta taktik, måste få in oss på rätt spår igen för just nu är vi ute och cyklar.

När jag kom hem började jag träna klass 1 med Jakita. Det var länge, länge sedan vi tränade tävlingslydnad. Hon är så glad över att få jobba för en köttbulle och så allert. Tankarna kom även upp i huvudet att jag kanske skulle börja träna med min lilla förtidspensionerade hund igen. Samtidigt som jag känner att det inte skulle gå och tävla, eftersom hon har så enormt mycket jaktinstinkt och självständighet. Jag tror jag ska börja träna lite mer tävlingsinrikat med Jakita, börja träna in lydnadsklass 1 bara för skojs skull, för idag var det Jakitas träning som kändes som den roligaste eftersom hon så gärna ville. Vi tränade inomhus och momenten som vi tränade på var (endast moment från lydnadsklass 1) apporteringen, inkallning, platsliggning och fritt följ. Apporteringen är jättefin och hon håller fast apporten till jag säger loss, inkallningen är jättefin -skitsnygg position och en underbar fart, platsliggningen gick också bra -hon la fint kvar och eftersom jag tränat på ”hakan” med henne (när hunden ska ha huvudet i marken) så la hon ner hakan i backen en gång (så sött!). Det är ju egentligen linförighet i klass 1 men vi tränade inomhus så det fick bli utan koppel istället. Detta är nog det momentet som det behövs mest träning på. Liggande och ställande under gång kan jag ju inte börja träna på förrän hon kan gå fot 😉

Jag har tränat så mycket med Extra och hon är inne i en extrem svacka, eftersom jag lagt ner all energi på hennes träning så känns det så himla tufft när vi fått motgångar. Det var länge sedan jag verkligen kände för att jag ville träna tävlingslydnad med Jakita men idag så kändes det så bra att efter tävlingen träna med henne och få ut något positivt. Så nu ska jag lära in Jakita hela klass 1, för skojsskull. På klubben idag träffade jag Gert, ledaren för vår träningsgrupp som varit borta väldigt länge pga sjukdom, det var jättekul att se honom igen. Jag berättade för honom hur tufft jag tyckte det kändes med Extra nu när hon är inne i en sådan svacka. Då sa Gert ”Ojdå, det hade man aldrig kunnat tro om Extra. Hon har alltid varit så lyhörd och engagerad, det trodde jag aldrig. För jag vet att hon kan komma långt”. De orden fick mig att tänka tillbaka på när jag gick min unghundskurs med Extra för Gert, hon var inte alls gammal och redan då sa han att hon kunde bli riktigt bra. Jag fick en ”flashback” tillbaka till när allt började och jag vet att jag hade en jävligt engagerad, lyhörd, positiv och lojalhund som inget hellre ville än att vara matte till lags. Hon har börjat bry sig så mycket om omgivningen runt omkring på sistione, om andra, om andra lukter. Vad det beror på vet jag inte, men det är så mycket runt om som blivit så intressant. Gert förstod att det kändes tufft, eftersom allt gått så lätt med henne innan. Vi har haft så mycket gratis på vägen. Jag vet inte om detta är någonting hon kommer över inom en snar framtid, men någonstans på vägen har vi tappat bort oss som ekipage. Vi ska träna för att vi tycker det är kul, inte för att. Ibland känns det som att man tränar ”för att” bara för att. Vi är anmälda till tävlingar och det känns lite som ett tvång. Jag minns när jag och Sanna började träna hund, vi var 9 år gamla, och vi älskade det. Det var det bästa vi visste. Inte tränade vi för att tävla då? Vi tränade i många, många år innan ordet tävling någon gång existerade i vår hundsportsvärld. Vi kämpade i svåra situationer med våra kaningalna hundar och var de lyckligaste i världen när de gjorde rätt. Både vi och hundarna fick ut så mycket av det, vi älskade det. Inte för att vi var tvugna, kanske för att det inte fanns krav och poäng med i bilden? Sen när började poäng egentligen betydda mer än att ha kul? Aldrig. Jag vill aldrig någonsin bli en utav de människorna som bryr sig mer om poäng och publicitet än att verkligen ha kul. Varken hund eller förare är någon slags robot och vi alla har våra svackor i livet, det går upp och ner. Både våra liv, men antagligen hundarnas också. Det jag vill få ut av denna text är nog: Glöm aldrig att ha kul när ni tränar. För vad betyder meriter och championat om ni inte haft kul på även dit? Ingenting.

Käraste Jakita. Mattes egna lilla nallebjörn.

4 tankar om “Bröt

  1. Ni kommer komma igen, det vet jag! Extra har visat så mycket bra sidor i lydnaden så det är bara att hitta rätt metoder så hon visar dem igen! Kram från Paris

  2. Men vad tråkigt att ni hamnat i en sådan svacka. Ta vila från träningen ett tag, fundera över om det är något i träning/tävlingssituation du kan/behöver förändra, och sedan på’t igen! NI ÄR BRA! Kom ihåg det!:)

  3. Vad tråkigt att det har blivit så, just den dagen brukar kännas rätt depigt men dagen efter brukar vara nej nu jävlar:D Som jag har skrivit innan , jag skulle nog inte köra LP med Extra. Tror att Troja o hon är rätt lika o Troja funkade det inte med att köra LP med. Hon tröttnade o jag tröttnade, sen så brände jag henne men det är en annan historia. Jag skulle ta uppehåll från tävlingar på flera månader, och träna lydnad o även ett annan gren, som tex apportering, spår mm. Och köra från grunden igen med mycket motivering och kanske max 2g i veckan med lydnaden just. Skulle också göra så att innan du kör Extra så kör Jakita liten stund innan på 10min så Extra ser er 2. Så får du se om konkurransen kan höja motivationen också. Sen när Extra är sig själv igen så skulle jag minska ner Jakitas träning alltså konkuransen. Är bara att köra på och tänk på det viktigaste med just lydnaden, det ska vara skitkul o träna lydnad, är faktiskt cirkuskonster man håller på med:D Så bara påatt igen:D

  4. Håller med Catherine. Minska kraven och se till att ha roligt. Passa på att utnyttja konkurrensen. Det är en grym motivationshöjare. Träna in lite nya moment, istället för att harva på i gamla. Det kommer fixa sig. Det är ju Extra vi pratar om 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s