Här går det vilt till

Fina Jakita

Här kommer lite bilder på hundarna innan de blev badade idag, nu luktar de ljuvligt och är alldeles fluffiga. Härligt! Jag använder mig av ett hästschampoo när jag tvättar mina hundar och det fungerar jättebra. Luktar jättegott och det är en rejäl flaska, tror jag haft samma schampooflask  i över 1,5 år. Det ni! Ekonomiskt & riktigt bra -rekommenderar starkt! 😉 Hoppas inte det finns något utgångsdatum, ha ha!

Imorgon åker min mamma till Sri Lanka, så nu ska jag och mina två syskon klara oss själva i två veckor 🙂 Blir en liten utmaning att handla mat, laga mat varje dag, tömma soporna osv. Mamma är ju snäll och tar morgonrundan alltid med hundarna eftersom jag är så morgontrött, men nu bannemig måste jag upp i tid för att gå ut med dem. Mamma kommer antagligen låna med sig min systemkamera till Sri Lanka också, så mycket bilder lär det nog inte bli. Har ju min Iphone och digitalkamera, men det går ju inte att jämföra. Nu är det slut pladdrat, här kommer bilderna!

Vad mycket en omgång med saxen kan göra, hon ser genast ett par år yngre ut!

Jakita bjuder in till lek..

Efteråt såg dem inte allt för granna ut. Smutsiga & ruffsiga.

Facebook

Tänkte bara meddela om att ni är hjärtligt välkomna att lägga till oss på facebook, alla mina kära hundvänner! Tveka inte en sekund 😉

Johanna Ulrika Brandell

Skapa en profillänk

Jag har redan en privat facebook men har alldeles för många vänner där för att kunna håll på alla statusuppdateringar från mina hundvänner osv. Dessutom tycker inte mina ”vanliga” vänner det är speciellt kul att läsa hund hela tiden och dessutom skulle dem fatta nada om jag snackade om hundträning, tävling osv. Roligare att dela med den informationen till er som uppskattar den – och roligare för mig att kunna hålla koll på er bättre! Det är i princip omöjligt just nu. Så skynda in på facebook och lägg till oss! Ser fram emot att läsa om er 🙂

Born to be wild

Förra lördagen var jag och mamma på Limhamnsfältet och rastade hundarna, det har vi ju gjort sen Jakita var ett halvår gammal så dem är ju väldigt vana vid att va där. Som vanligt sprang hundarna lösa, lekte, sprang och bara ”va”. Det gick en stund och vi hade inte sett Jakita på ett tag. Vi brukar alltid se en skymt av henne då och då, men inte denna gången. Tillslut hade det gått en timme. Vi har ju aldrig ”blivit av” med henne i Malmö så det kändes lite oroligt eftersom vi inte var hemma. Jag ringde polisen, anmälde en försvunnen hund. Efter ytterliggare en timme hade det gått över två timmar sedan vi såg henne senast och vi hade hunnit gå på fältet fyra varv runt enda ut till T-bryggan. Då började tankarna ploppa upp i huvudet ”Vart är hon?”, ”Hade hon varit kvar på Limhamnsfältet hade vi hittat henne”, ”Har någon kidnappat henne?”….Det är ju allt för vanligt med hundkidnappare i dagens samhälle. Jag trängde bort tankarna och försökte tänka ”Det är Jakita vi pratar om, det kan ta ytterliggare timmar om hon hittat något roligt vilt att jaga”. Efter ca 3 timmar började jag ge upp, jag började oroa mig, jag och mamma gick över vägen till en gammal järnväg där hon varit en gång tidigare (finns lite buskar och sånt där) och jag säger ”Asså mamma, det är något fel. Det är någonting som inte stämmer, tänk om någon har tagit henne…”. Mamma är envis och kollar sig runt om medan jag går mot ett annat håll. Plötsligt hör jag mamma ropa ”Kiiiiiiddi!”. Snabbt som sjutton viker jag upp bredvid mamma och får se Jakita, överlycklig. Tårarna kommer, min Jakita. Dumma hund. Hon är inne på ett inhägnat område där det står en securityskyllt. Där står det även att det är ett larmat och bevakat område. Jakita står och steppar och vill bara ut till oss, inne på det inhägnade området står det en gammal bil som liknade vår förra lite. Hon börjar steppa mot bilen (hon älskar att åka bil). Mamma springer runt medan jag står och pratar med Jakita vid staketet (staketet var ca 3 meter högt så man kunde inte klättra över heller). Vi hittar ingen grind eller öppning, Jakita är inlåst. Hon måste ju ha kommit in någonstans? Under tiden jag ringer polisen för att be någon komma dit så hittar mamma ett hål bland en massa buskar -det var där hon hade kommit in. Vi gick ut Jakita, tungan hängde men en hel del energi fans kvar i det lilla knippet. När vi kom hem somnade hon skönt, dagen efter haltade hon en del men det gick över nästa dag. Skönt!! Hon hade säkert överansträngt sig, det har hänt Extra ett par gånger innan. Skönt att allt ordnade sig tillslut, började som sagt gå i hemska tankar. Jakita, lilla Jakita, jag vill att hon ska få springa fritt och få utlopp för sin energi, hon är liksom ”born to be wild”…..men tyvärr så händer sånt här allt för ofta. För hennes egen skull (och för våran förstås) är jag ledsen, för det måste vara jobbigt för henne också. Jag tycker själv det är jobbigt att ha en sån hund, men har lärt mig att leva med det. Jag börjar tvivla på att det går att ”tämja” denna hund. Inomhus är hon underbar på alla sätt och vis, men när man kommer ut i naturen….då kommer vargen i henne fram. Att ha två hundar som Extra är en dröm för mig, allt hade varit så mycket enklare och det hade varit så roligare att gå långpromenader. Detta kanske låter dumt, korkat, konstigt, överdrivet, ofint, ja -gud vet allt…men det är sant. Har ju hört talats om ”anti-jaktkurser” men tvivlar starkt. Någon som vet vad det innebär?

Något som jag blir lite oroad över ibland är att hundarna tar efter varandra. När Extra kom till mig brydde hon sig inte ett dugg om kaniner, fåglar och katter. Men det har Jakita uppmärksammat så även hon blir galen när hon ser en kanin. Men hon är inte Jakita, skulle hon springa efter kommer hon efter ett par sekunder. Jakita kan vara borta i timmar, men ändå. Det är sjukt störigt. Har även märkt på Extra att hon ”vågar” springa mycket längre ifrån mig än vad hon gjorde förr, och det är också ”tack vare” Jakita tyvärr. Jakita är inte någon bra förebild när det gäller sånt. Tyvärr är det ju ofta så att hundarna tar efter varandras ”dåliga” sidor. Jag har länge levt på ”det blir bättre med tiden”. Jakita är ju ändå sju år nu (eller fyller 6 mars) men det känns som att hon blir värre med åren istället, hehe 😉 Det jag är mest rädd för är att det någon gång ska hända något. Att det slutar illa. Den tanken är så overklig, men har ändå varit så ”nära” så många gånger. När försvinner vår ”tur”?

Älskade tokiga hund, om du inte kunde lära dig någon gång.

Tänkte knäppa ett kort på mina guldklimpar tillsammans, såhär bra gick det….

Har precis skickat in mitt projektarbete (det var deadline idag), vilket känns jätteskönt. Supernöjd med Nisse och Annelies framsteg!

Brorsbarn

Just nu har jag fullt upp i skolan. Imorgon har vi ju sportlov så har en hel del att fixa innan dess. Tänkte uppdatera en snabbis och lägga upp ett videoklipp på Extras halvbror Ramses valpar som medverkade i ett litet avsnitt i tv4. Titta och njut av Extras små brorsbarn:

http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna_vasteras?title=golden_retrievern_mest_poppis_i_lanet&videoid=1226593

och när vi ändå är igång kan jag rekommendera ett annat videoklipp om just, vår underbara hundras, golden retrievern:

http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/tv4nyheterna?title=golden_retriever_mest_populara_hundrasen&videoid=1220593

Har lite att berätta för er och lite nytagna bilder, men hinner tyvärr inte det nu. I helgen blir det en uppdatering!

Arrak Outdoor

Nu har det gått ett tag sedan jag skrev, men som ni säkert förstår så händer det inte så mycket på hundfronten. I torsdags fyllde jag arton så jag har haft fullt upp med att fira, öppna presenter, träffa vänner och släktingar! 🙂 Känns underbart att vara arton, man känner sig lite friare på något sätt 😉 Ni förstår säkert vad jag menar…

Igår var jag på instruktörsutbildningen på klubben, vi gick igenom våra specialarbete i smågrupper och kommenterade varandras arbeten. Väldigt bra eftersom man blir lite ”blind” när man läst igenom det själv så många gånger, tillslut ser man inte vad som behöver ändras. Den 19:e februari ska våra arbeten vara klara och inskickade så jag och Annelie har tänkt att ta vårt sista träningspass den kommande helgen, så har jag lite tid på mig att rätta och läsa igenom det några gånger igen. Vi fick även en jättefin present av klubben och studiefrämjandet igår, nämligen varsin Arrak Outdoor väst. Jag beställde min i storlek XS, och det var tur det! När jag testade den här hemma såg jag ut som ett stort tält, såg inte klokt ut! Men sen hittade jag banden runt västen som man ska spänna in som tur var 🙂 Jackan är faktiskt verkligen att rekommendera för alla hundmänniskor som tränar mycket med hunden. Den har jättestora fickor (så man får plats med leksaker, bollar, godis och annan belöning), den har även en ”metallkrok” som man kan sätta t.ex. kopplet i) och jättepraktiska fickor bak på västen. Ni vet när man tränar ibland så kanske man vill att belöningen ska komma från olika håll, då man behöver en viss dragningskraft åt något håll för att få momentet så perfekt som möjligt (tillexempel bakåt eller framåt-tänk). Vi ska även få en massa märken som vi ska sätta på västarna, både från SBK och studiefrämjandet. På min väst kommer det även att finnas ett märke från GRK och kanske SSRK. Tack så hemskt mycket Malmö Brukshundklubb för de perfekta tränings-västarna, perfekt present från klubben 🙂

Vissa kanske är lite nyfikna på vad jag fått i 18års present? Det kan jag svara på också när jag ändå är igång: jag har fått en massa svenska och utländska pengar (då jag ska både till Tunisien och Rhodos i sommar), tandblekning, smycken, biobiljett, blommor, choklad och sen fick jag även hela min resa till Rhodos betald av min kära far och faster. Tusen tack allihopa!! Pengarna jag sparat till min Rhodosbiljett kan jag ju helt plötsligt börja spendera (känns jättekonstigt), så idag var jag och köpte en liten hårddisk på 1 TB som jag kan ha med mig överallt (Lagra bilder, filmer, videos och musik i. Har ju över 22 tusen bilder i datorn så det var nödvändigt då 3 av våra andra hårddiskar här hemma gått sönder) och så blev det även en digital kamera. Jag har ju en systemkamera med olika objektiv till, som ni säkert vet, men jag ville ha en kamera jag kunde ha med mig ut på kvällar och sådär också. Att ha med sig en stor, klumpig systemkamera är ju inte det bästa om man till exempel är på fest. Den kan ju både gå sönder och bli snodd.

Allt för mig för denna gången, här har ni lite bilder på min Arrak Outdoor väst: