Ett tag sedan

Nu var det ett bra tag det skrevs något på denna bloggen. Kan börja med att berätta lite om Malmö Internationella där jag ställde min fasters Norwich terrier Nisse. En vecka innan utställningen fick jag veta att Nisse inte var ryckt och det var redan försent att rycka honom när det endast var en vecka kvar till utställningen, så blev lite besviken. Efter mycket klydd på morgonen innan utställningen kom vi äntligen iväg till Jägersro med en VÄLDIGT hårig hund (personligen tror jag det hade varit mycket bättre om han var nyryckt än det här).  Norwich ringen la precis vid ingången så det gick snabbt och smidigt att komma dit. Efter lite mer än en timmes väntetid var det dags för mig att marschera in i ringen med den störta och hårigaste terriern av dem alla (han hade passat bättre in hos colliesarna, haha). Vi hade inga förväntningar alls och åkte ut med omdömet ”Good” och en VÄLDIGT fin kritik med endast klagomål på pälsen. Jag var jättenöjd eftersom jag förväntade dig det mesta och det var riktigt bra ringträning för Nisse. Han har ju bara ställts en gång tidigare och det märktes ändå en stor förändring. Han travade perfekt vid min sida och stod 10 ggr bättre än på Sofiero. På Sofiero hoppade han och galopperade i kopplet m.m. Så det kändes hur bra som helst. Innan vi drog ifrån utställningen gick jag till golden ringen för att kolla in alla fina hundar och jag har nästan glömt hur vacker vår ras är. Gosh! Helt underbar. Såg en jättestor goldenhane med stora isbjörnstassar, så gossig! 😉

I torsdags var jag på den första torsdagsträningen på väldigt länge. Har haft mycket i skolan osv så har tyvärr inte kunnat vara med på träningarna. Det gick bra och vi tränade alla möjliga moment mest från klass 2 men även från 3an. Här om dagen märkte jag även att Extra börjat löpa så nu har vi en hel del blodfäckar på golven här hemma 😉 Hon löper väldigt oregelbundet så man vet inte riktigt när löpet sätter igång. Skiljer olika många månader mellan varje löp. Ibland går det ett år, ett halv år och som nu så löpte hon senast i somras (om jag minns rätt). Allt för denna gången, hej å hå!

FÖDELSEDAGSGRIS!

Idag fyller min första alldeles egna hund, Jakita, 7 år. Jag vet inte hur många tårar och hur mycket oro hon skänkt mig under åren, men inte ska vi glömma alla skratt, all kärlek och all lycka. Det väger mer. Att Jakita redan fyller 7 år kännes helt overkligt, bara ett år kvar till veteran! Det känns som jag aldrig varit utan henne och hon alltid funnits i mitt liv samtidigt som det känns som att jag fick henne igår. Världens finaste Jakita.

Sunshine of my life.

Hurra hurra hurra!

Ingen enkel första gångs hund, men ack vad mycket lärdom hon gett mig!