Sunshine of my life

Idag har det gått 1,5 vecka sedan Jakita, den 15:e april, fick somna in. Jag orkar inte gå in närmre på vad som har hänt mer än att det gick relativt fort. Vi åkte in med henne till veterinären på fredagen, på måndagen fick hon somna in. Kanske kommer jag skriva om detta lite längre fram, men just idag känner jag bara för att lägga upp ett gäng härliga bilder på min solstråle och skriva några rader om min fantastiska vän, livskamrat och mitt ”barn som aldrig blev stort”.

Jakita fick jag som 11 åring, hon & jag har växt upp tillsammans och tillsammans har vi format varandra till dem vi är idag. Det är tack vare Jakita, jag är den jag är idag -utan att överdriva. Hon har lärt mig så mycket. Jag har fällt många tårar för denna busiga, galna, vrångstryda och envisa hund. Som gång på gång gjort mig galen. Jakita var en riktig vilde. Ett mer passande uttryck än ”born to be wild” går inte riktigt att hitta till Jakita. Jag minns inte hur många gånger jag ringt in till polisen och allmänt henne som försvunnen, hur många gånger jag sprungit i ösregn med tårarna rinnande ner för mina kinder och skrikit efter henne och för att inte tala om alla andra hyss hon hittat på. Rullat sig i spillolja, ätit brännmanet, simmat ut till kallbadhuset i jakt på svanarna, fått fatt i en höna, fått fatt i en kaninunge, fått fatt i en råtta – ja, listan kan göras hur lång som helst. Mamma tycker jag ska skriva en bok om Jakita, en golden som inte riktigt var som en golden. Men i alla dessa bravader finns det inte en enda händelse som inte får mig att le. Det finns inte ett enda minne hon gett mig som påverkar mig negativt på något sätt, dem får mig snarare att skratta och le. Alla hennes hyss har fått mig att växa och bli stark. På något sätt så känns det som att hon haft ett stort inflytande på mig psykiskt, det är svårt att i ord förklara hur jag menar och det kanske låter hur töntigt som helst: men Jakita har gjort mig till tjejen som inte låter sig bli trampad på. Tjejen som vågar stå upp för sig själv, sina vänner, sin familj och sina åsikter. För många kanske detta känns naivt och åt pipsvängen, men det bryr jag mig faktiskt inte om: för det är sanningen.

Jakita var en svår första hund. Hon var en utmaning, varje dag var en utmaning med henne – både på gott och ont. Men hur mycket man än letar, kan man nog aldrig få tag på en sån snäll hund. Snäll är en underdrift. Jag har aldrig själv stött på en hund med detta sinne, lugn och tålamod. Jakita älskade barn och människor, men framför allt äldre människor. Beskrivningen av Jakita kanske tycks vara hård, men det var sanningen. Men sanningen är den att en hund med ett större hjärta finns inte. Jakita uppskattade alla människor och hon fick dem alla, på något konstigt vis, att känna sig älskade. Alla var lika mycket värda i Jakitas ögon, smal som tjock, lång som kort, främling som bekant. Tillsammans upptäckte vi hundvärlden. Jag har för länge sedan tappat räkningen på alla kurser vi gått, alla läger vi varit på och alla utställningar vi gått på. Vi har haft så extremt skoj under årens gång och denna lycka, alla skratt och minnen har jag ingen annan än min fantastiska hund att tacka för.

Jag vet att jag aldrig någonsin kommer att äga en hund som Jakita igen. Hon var mycket speciell och säregen, skiljde sig från alla. Utomhus var hon galen och ostyrbar, men inomhus var hon oftast (förutom när hon och Extra levde rövare) en väldigt lugn och artig hund. Hon hade vett och etikett, så att säga! Jakita fick mig alltid att skratta, hur olydig och busig hon än hade varit. Hon hade en alldeles egen charm. Att Jakita var min ”one in a million”-hund är både på gott och ont, mest på gott. För en hund som henne är oersättlig och skulle jag, om jag ska vara ärlig, inte vilja äga igen. Den tiden hon fanns i mitt liv är oersättlig och hon kommer för alltid att vara saknad, men jag vill bara ha en Jakita i mitt liv. Och detta var min Jakita. Världens bästa Jakita.

Ett stort tomrum finns här hemma. Jag saknar min något för jobbiga hund med alldeles för mycket myror i brallan och jag är säker på att Extra saknar Jakitas störiga lekhumör. Jag tänker om och om igen, vad skulle jag tagit mig till utan Extra? Ärligt talat har jag inte svaret på den frågan. Jag har aldrig förstått mig på folk som köpt ny hund direkt efter att deras gamla gått bort -förrän nu. Nu förstår jag precis, det där tomrummet. Att gå från 2 hundar till 1 är en utmaning, tanken av att gå från 1 till 0 är en ren mardröm. Jag är så oerhört tacksam för att jag och Extra vandrar hand i hand och går igenom detta tillsammans. Vi tillbringar ännu mer tid med varandra nu och Extra befinner sig ständigt i min närhet. Jag är glad för att Extra är Extra och för att Jakita var Jakita. Glad för att Extra är en så lätt och lydig hund och glad för att Jakita var självständig, envis och ibland lite av ett ”pain in the ass”. Men trots det, faaaaaan vad jag älskade henne. Min tös, min jobbiga hund. Min alldeles för snälla och godhjärtade hund. ”En golden älskar sin familj och har ett hjärta av guld” läste jag någonstans när jag var liten. Den meningen har fastnat, just för att ett hjärta av guld påminner så mycket om Jakita. För ett hjärta av guld hade hon verkligen. Det fanns inget ont i den hunden. Och då menar jag verkligen inget.

Jakita, Kiddi, Kitson, Jacke, Kita, Teddy jaa.. kärt barn har många namn. Tack för alla fantastiska minnen du gett mig, för alla år vi fick tillsammans och framför allt för att du var precis den hunden du var. En hund som dig kommer jag aldrig ha vid min sida igen, det vet jag. Jag och Extra saknar och tänker på dig varje dag, speciellt när vi går förbi diket på bonnagårdsrundan som du älskade att bada i och bli alldeles svart. Nu behöver du aldrig sluta springa. Nu kan du jaga hur mycket kaniner du vill, gräva efter så många sorkar du bara orkar och simma & jävlas med så många svanar du bara kan. Trots att jag tyckte att du togs ifrån mig alldeles för tidigt är jag glad över att överhuvud taget få ha dig i mitt liv. Ge farfar en puss från mig, jag saknar er båda så det värker i hjärtat. Jag kommer nog aldrig förstå att ni är borta, för för mig kommer ni föralltid kännas så levande. Farfar med sitt fiskespö i handen och Jakita med hela pälsen fylld av gegga. Ni är bäst och ni gav mig allt jag någonsin kunnat önska mig, obegränsat med kärlek.

DSC_0163 - Kopia625645_4184185490501_27232537_nDSC_0389 - KopiaOLYMPUS DIGITAL CAMERA

DSC02862JAKITA (5)Linslusar  (3)ll 040DSC_0007 - KopiaDSC_0029 (3) - KopiaDSC_0038 (3) - KopiaDSC_0043 (3) - KopiaDSC_0057 - KopiaDSC_0107 - KopiaDSC_0111 - KopiaDSC_0116 - KopiaDSC_0119 - KopiaDSC_0186 (2) - KopiaDSC_0191 (2) - KopiaDSC_0244 - KopiaDSC_0308 (2) - KopiaDSC_0383 - Kopia

Mina finaste tjejer. Du finns föralltid i våra hjärta Jakita. I Extras ögon vet jag att Jakita lämnat stora spår, hon var hennes förebild, idol och samtidigt bästa vän. Jag trodde aldrig att två hundar som bodde med varandra 24/7 kunde leka dagarna i ända. Mellan Jakita och Extra fanns det aldrig några konflikter, dem höll varandra alltid om ryggen och kroppsspråket var så tydligt. Dem älskade varandra lika mycket som jag älskar dem.

DSC_0374 (2) Ej inlagdaa (2) finastte jakita sdfdsf df DSC_0031 (3) DSC_0039 (3) DSC_0056 (4) DSC_0057 (3) DSC_0058 (2) DSC_0076 (4) DSC_0117 DSC_0120 DSC_0128 DSC_0204 (2) DSC_0221

DSC_0268

DSC_0373

Vi saknar dig Teddy. Maple Height’s Sunshine of my life.

3 tankar om “Sunshine of my life

  1. Åh Johanna, så ledsen jag blir när jag läser om din stora sorg och saknad efter din bästa Jakita! Förstår att du är i en svårt och tung tid och jag känner så med dig. Så fint du skrivit om er relation och dina känslor för henne. Att du älskar henne kan man inte tveka över.
    Varma kramar ❤

  2. Åh nej!! Fina fina Jakita 😥 Så fint du skriver om er relation. En riktig ”once in a lifetime”-hund.
    Stor kram till dig och Extra, och en nospuss till Jakita där hon har det bra nu ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s