Fyra dagar gamla

Idag är valparna fyra dagar gamla, det är svårt att förstå att dem på onsdag redan fyller en vecka! Helt oroligt. Man ser hur nosar och trampdynor snabbt byter färg och inom en snar framtid är de nog kolsvarta. Jag kan fortfarande inte smälta att valparna är så himla vackra. Från deras första minut i livet.

Valparna väger vi varje dag och dem ökar fint i vikt, från ca 30-70 gram om dagen, skiftar lite från valp till valp. Viktordningen på valparna är densamma förutom att Nala (som är enorm!) gått om vår största hane Mufasa. Såhär såg vikten ut igårkväll:

Nala: 614 gram
Mufasa: 596 gram
Kiara: 542 gram
Simba: 520 gram
Sarabi: 468 gram

Vår minsting, Sarabi, har gått upp 153 gram sedan hon föddes. Det känns himla bra! Hon är ett riktigt litet matvrak. Nala är den valpen vi hela tiden hittar vid ”mjölkbaren”, börjar äta först och slutar sist. Man ser hur valparna numera börjar bli mer och mer jämnstora och de skiljer sig inte alls lika mycket som tidigare.

Annars då? Extra har nog varit lite öm sedan kejsarsnittet men igår tog jag ut henne på hennes första promenad sedan valparnas ankomst. Dock gick vi oroligt sakta, kändes som både jag (som inte lämnat huset sedan midsommar) och Extra tyckte det var väldigt skönt & behagligt med lite frisk luft!

Allt för idag! Här kommer ett gäng bilder på småttingarna som jag precis knäppte..

4 dagar (2) 4 dagar (4) 4 dagar (6) 4 dagar (9) 4 dagar (10) 4 dagar (12) 4 dagar (19) 4 dagar (22) 4 dagar (23) 4 dagar (34) 4 dagar (38) 4 dagar (44) 4 dagar (45) 4 dagar (48) 4 dagar (49) 4 dagar (60) 4 dagar (62) 4 dagar (68) 4 dagar (70) 4 dagar (73) 4 dagar (77) 4 dagar (78) 4 dagar (80) 4 dagar (89) 4 dagar (95) 4 dagar (96) 4 dagar (98) 4 dagar (99) 4 dagar (103) 4 dagar (109) 4 dagar (113)

1 dag gamla

Idag är valparna en dag gamla och de alla har ökat i vikt redan under det första dygnet. Det känns så himla, himla bra! Idag kan jag äntligen andas och njuta av mina små skatter. Känns som jag gått på nålar de senaste dygnen. För det mesta så tillbringar jag mina timmar i eller utanför valplådan genom att sitta och titta på dem små liven. Extra, vilken fantastisk hund hon är! Jag är så stolt över henne, min lilla extratjej. Vilken perfekt valpmamma!

Hur som helst så har jag gett valparna ”namn”. Både för att vi ska kunna veta vilken som är vilken och framför allt för att det ska bli lättare för er när jag lägger upp bilder på dem -annars blir det lite svårt för er att veta vem som är vem. Inte helt lätt alltid. Namnen är tagna ur lejonkungen (min absoluta favoritfilm som barn och lite för att jag tycker det finns en viss likhet mellan valparna och lejon, kanske är det färgen som gör det?). Hur som helst så som tidigare skrivits så blev det totalt sex valpar, men en av dem var en tikvalp som tyvärr befinner sig i hundhimmeln nu. Lilla hjärtat. Så fem helt fantastiska valpar återstår, två hanar och tre tikar. Jag är så såld på varje en utav dem. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, kan inte riktigt uttrycka mig i skrift eller ord där. De lever helt enkelt upp till kennelnamnet, för de är helt ”extradorable”!

Idag hjälpte min syster mig att ta bilder på valparna enskilt. Vill nämligen gärna ha en på varje individ redan nu trots att dem bara är en dag gamla. Enskilda ”veckobilder” på valparna kommer dyka upp på dem varje vecka. Så här kommer en bild och lite mer info om varje valp…

1 dag

Ovan har vi Kiara. En mörk, något mindre tik som hittills varit något lugnare än dem andra. En riktig sötis!

Vikt vid födsel: 426 gram. Vikt efter en levnadsdag: 489 gram.


1 dag

Ovan har vi Nala. En lite ljusare, större tik. Väldigt fin med rejält huvud. Älskar att ligga över de andra valparna eller använda dem som huvudkudde, eller varför inte mammas tass? Duger lika bra den med!

Vikt vid födsel: 477 gram. Vikt efter en levnadsdag: 504 gram


Dag 1

Ovan har vi Sarabi. Vår lilla minsting. Lite ljusare tikvalp som är helt fylld av liv. Henne hittar ni alltid puppandes på en spene, ett riktigt matvrak likt sin mor! Det är ofta henne och vår största hanvalp ”Mofasa” som vi hittar kivandes vid spenarna.

Vikt vid födsel: 325 gram. Vikt efter en levnadsdag: 373 gram.


Dag 1

Ovan har vi Simba. En mörk, något lite mindre hane som ätit upp sig en del. Helt underbar!

Vikt vid födsel: 397 gram. Vikt efter en levnadsdag: 430 gram.


1 dag

Ovan har vi den sista men absolut inte minsta (snarare största valpen i gänget) Mufasa. Dock är han mer igenkänd som ”Buddha” här hemma. En mörk, rejäl hane som är både störst och glupskast. Äter konstant och somnar för det mesta med en spene i munnen.

Vikt vid födsel: 446 gram. Vikt efter en levnadsdag: 518 gram.


Det känns ganska konstigt att man redan fått sig en uppfattning och börjat ”lära känna” valparna efter ett dygn. Vissa har visat lite större personligheter än andra och stuckit ut på ett eller annat sätt. Ska bli så kul att se dem utvecklas! Varenda en är helt bedårande. Nu är det dags för mig att bädda ner mig i sängen. Jag har sån tur. Att somna till små ”puppande” valpljud är så fridfullt. På återseende!

En dramatisk gårdag

Det kan man nog påstå att gårdagen var. Den var fylld med tårar, både av förtvivlan, rädsla och sorg men också utav glädje, lycka och kärlek. Extra hade flåsat ett par dagar och tempen har varit låg, dock har inget värkarbete påbörjats utan igår (två dagar efter beräknad valpning) rann det ut väldigt mycket grön vätska ur Extra, vilket kan tyda på att något hänt med en moderkaka och att någon eller flera av valparna kan befinna sig i fara.

Efter ett kort telefonsamtal var vi på väg mot Malmö djursjukhus. Där vi tog ultraljud och även röntgade Extra. På röntgenbilderna såg man i princip inget vettigt, hon var fylld med fostervatten men man kunde i alla fall tyda att valparna fortfarande låg väldigt högt upp i magen och det fanns ingen antydan till påbörjad valpning. Ultraljudet visade dock att valpen som skulle komma ut först inte hade några hjärtslag. De erbjöd att vi kunde åka hem och vänta (och sätta igång henne på annat sätt) men då visste man varken hur det skulle gå för henne att föda ut en död valp, som även var den första som skulle ut, om resterande valpar skulle klara sig eller hur Extra skulle påverkas. För mig fanns bara ett alternativ och jag sa direkt till veterinären att det skulle bli kejsarsnitt. Jag vägrar utsätta Extra för något så ovisst och eftersom dem såg hjärtslag på andra foster visste jag att största chansen även för valparna var ett kejsarsnitt.

Efter en väntan, som kändes som en evighet, fick vi äntligen träffa fem välmående och pigga valpar. Liggande i en liten kuvös. Till skillnad från tårarna som kommit resten av dagen kom nu glädjetårarna. Valparna, så fantastiska. Så otroligt fina. Så vackra. Jag är helt såld. Veterinärerna kom ut med en sjätte valp i en handduk som var helt livlös -men som hade puls. Denna valp kämpade jag och mamma med länge, vi lyckades få henne att både andas och hon blev väldigt pigg och sprallig. Extra hade även klarat operationen galant men var ängslig och rastlös när hon kom till oss.

Väl hemma med de sex valparna, fick de börja dia. Eftersom inte Extra födde valparna på naturligt sätt så blev hela situationen lite konstig och till en början undrade hon vad det var för läskiga saker som ålade omkring. Nu ligger hon i lådan som hon inte gjort något annat och jag får i princip dra ut henne därifrån när hon ska ner och äta/uträtta sina behov. Hon sköter om dem så otroligt bra och är så himla varsam med dem, samtidigt som man märker att hon verkligen förstår att hon är deras mamma. Precis som hon vet att hon är deras allt -så himla häftigt!

Tillbaka till diandet, den sjätte valpen diade inte. Vi stödmatade henne och försökte på alla sätt få henne att förstå hur hon skulle dia. Men det fanns inga som helst tecken på att hon skulle kunna äta på egen hand, så vi stödmatade henne med hopp om att det skulle komma med tiden. Hon var ju så himla dålig när hon föddes, dock var hon väldigt ”välmatad” och en av de större valparna i kullen. Dock dröjde det inte länge förrän hon började gnälla. Det skar i mitt hjärta och jag visste mycket väl om att en valp som skriker/piper/gnäller förmodligen är sjuk och inte kommer överleva. Så blev det även i detta fall. Efter ett par timmar blev hon slöare och hon fick somna in i mina händer. Att man kan knyta band till en liten valp som man bara haft ett par timmar är skrämmande,  hon var så otroligt vacker. Vi begravde henne med en fin bomma och idag kan jag trösta mig med att hon inte har ont och att hon inte lider längre. Eftersom det förmodligen var hennes moderkaka som gått sönder så kan det vara så att hon fick syrebrist, för man såg att hon inte var som dem andra. Istället för att åla sig till Extra och de andra valparna ålade hon sig i helt fel riktning och verkade bara kunna åla sig åt ett håll. Jag har fällt många tårar över denna valp, men att få en valp att överleva till varje pris, är det värt det? Nej. Inte om det inte är en frisk valp som kan leva ett värdigt liv. Ett sjukt liv är inget liv man önskar någon.

Idag kan jag stolt säga att jag har fem pigga och allerata valpar som diar precis som det ska! Häftigt hur man kan se att man verkligen föds med olika personligheter! Som jag ser fram emot att följa dessa mirakel. En dröm som jag haft sedan barnsben har gått i uppfyllelse och idag ligger jag här med min första egna valpkull i sovrummet. Det är magiskt.

Här kommer ett gäng bilder på guldklimparna…

DSC_0154 DSC_0027 DSC_0031 DSC_0033 DSC_0046 DSC_0049 DSC_0050

Dan före dopparedan

Det är det förmodligen idag: dan före dopparedan. Tempen har gått ner och det återstår att se om vi har valpar på dag 63 (alltså imorgon). Extra kissar på sig konstant eftersom småttingarna ligger och trycker på blåsan. Magen är riktigt hård & tröttare hund får man leta efter! Allt är så spännande & jag ser fram emot att välkomna valparna till världen!

DSC_0015 DSC_0021 DSC_0027

DSC_0003 DSC_0005 DSC_0010 DSC_0011

Bilder tagna alldeles nyss!

12 dagar kvar

…till beräknad valpning! Tog ett par bilder med telefonen idag på gravid-Extra. Tycker dock det är svårt att få till någon rättvis bild på magen, men slänger upp dem jag tog ändå här.

Annars så går allt bara bra! Hela dräktigheten har hittills varit exemplarisk -och så hoppas vi verkligen att det fortsätter! Extra har under hela dräktigheten haft en väldigt god aptit (hon är helt galen! Eller ska man säga galnare än vad hon var innan hon blev dräktig?). Matgladare hund får man leta efter, hon äter precis allt! Hon har hängt med på alla promenader som vanligt och det är inte förrän dem tre veckorna innan beräknad valpning som hon börjat visa att det är dags att trappa ner lite på motionen. Speciellt denna veckan har det blivit påtagligt. Vi lunkar på i hennes takt och går allt kortare rundor, när vi kommer hem får hon lägga sig en stund och återhämta sig. Värmen gör ju det inte bättre! Mycket vatten har hon också druckit under hela dräktigheten. Men förutom det och att hon är rätt mycket tröttare så mår hon prima!

Här kommer ett par bilder på tjockisen! Hon ser nästan ut som en tax lilla Ex.

20140612-153025-55825114.jpg

20140612-153026-55826868.jpg

20140612-153025-55825992.jpg

20140612-153024-55824210.jpg