OFFICIELLT INSTRUKTÖR FÖR SVENSKA BRUKSHUNDKLUBBEN!!

Efter en över ett år lång utbildning har jag idag äntligen gjort min examination. Nervöst var det måste jag säga och det har tagit hela dagen (ca 8 timmar?). Numera kan jag skryta om att jag officiellt är utbildad kursinstruktör av Svenska brukshundklubben. Jäklar vad bra det känns!!! Detta som vi jobbat för så länge. Grattis till alla i min grupp idag som även klarade examinationen, hoppas vi kommer få en trevlig tid som instruktörer tillsammans på Malmö BK! Ett stort tack till vår bästa ”lärare” Pia som utbildat oss, du är grym!

Vill även tacka Malmö brukshundklubb som gjort detta möjligt för oss!

Det börjar närma sig slutet…

På både instruktörsutbildningen och golden retrieverklubbens uppfödarutbildning! På söndag har jag min eximination i instruktörsutbildningen och då ska domare bedöma mitt projektarbete och godkänna mig som instruktör i Svenska brukshundklubben. Nervöst!! Denna utbildningen har ju hållt på i drygt ett år så ser verkligen fram emot att äntligen (förhoppningsvis) få min instruktörs titel inom valp, unghund och allmänlydnad. Har ju hållt en valpkurs tillsammans med Sanna innan, vilket var jättekul. Dock frös vi nästan ihjäl ute på brukshundklubben i och med den kyliga vintern vi hade i år. Ser fram emot att hålla en kurs någon gång på sensommaren, så underbart! Gällande mitt projektarbete så har mitt ekipages matte blivit sjuk så idag fick jag låna Nisse och filma vad vi lärt honom. Min syster fick agera hundförare, men vad gör man… så gott det går helt enkelt! Spelade både in när Mikaela agerade hundförare samt jag, sen hämtade jag Extra som störning. Har inte kollat på videorna än men hoppas de blir användbart material till på söndag. 😉

Uppfödarutbildningen med goldenklubben börjar också lida mot sitt slut…nästa tisdag är sista gången och då blir det praktiskt. Kul tycker jag! Sen utöver utbildningen så måste man skicka in en blankett (den här: http://goldenklubben.se/golden/wp-content/Blanketter/Intyg_Uppfödarutbildning.pdf) om att man bevistat en officiell utställning, mh, jaktprov samt funktionsbeskrivning. Har ju ställt ut en hel del i mina dar (ställde ju ut för första gången när jag var 11 år gammal!) och mh har jag både gått själv och tittat på. Däremot har jag aldrig tittat på ett officiellt jaktprov eller funktionsbeskrivning. Men eftersom man måste ha underskrifter så antar jag att man måste bevista alla dessa fyra igen – även om man gjort det innan. Förutom blanketten så ska man även göra ett litet prov som man måste få godkänt på innan man får ett godkännande för valphänvisning! Ojoj… Så även om själva utbildningen är klar snart så känns den ändå långt ifrån klar på något sätt.

Vad har annars hänt? För några veckor sedan var det TS-tävling på klubben. Jag bröt. Extra var hur duktig som helst innan och efter ”tävlingen” men inne i ringen är hon katastrof. Platsen gick ju som vanligt kanon, men sen gick det bara utför och jag är inte den som håller minen genom ett helt ”program” längre utan jag känner att om Extra har den inställningen är det lika bra att lägga ner. För då påverkar det mig så att jag blir irriterad och vresig, och det märker ju Extra snabbt. Dessutom tillför inte det våran relation något när det är på det viset, snarare tvärtom. Jag känner även att jag blir ännu mer nervös för varje gång jag ska in och ”tävla” lydnad med Extra för att jag oroar mig för att hon ska vara som hon varit på alldeles för många lydnadstävlingar på sistone. Oengagerad och ignorant med en dålig inställning och attityd. Jättetråkigt faktiskt!! 😦 Jag vet inte riktigt vad det är, om det är mina nerver eller att hon vet att jag inte kan säga ifrån eller belöna på lydnadsplanen? Eller är hon kanske ingen tävlingshund? Har svårt att lista ut vart problemet ligger själv…hon gör liksom allt så bra annars, på träning var det än är. Skummbanan! Nu ska jag hoppa i säng. Kram på er alla.

Fina Jakita, förra sommaren

Arrak Outdoor

Nu har det gått ett tag sedan jag skrev, men som ni säkert förstår så händer det inte så mycket på hundfronten. I torsdags fyllde jag arton så jag har haft fullt upp med att fira, öppna presenter, träffa vänner och släktingar! 🙂 Känns underbart att vara arton, man känner sig lite friare på något sätt 😉 Ni förstår säkert vad jag menar…

Igår var jag på instruktörsutbildningen på klubben, vi gick igenom våra specialarbete i smågrupper och kommenterade varandras arbeten. Väldigt bra eftersom man blir lite ”blind” när man läst igenom det själv så många gånger, tillslut ser man inte vad som behöver ändras. Den 19:e februari ska våra arbeten vara klara och inskickade så jag och Annelie har tänkt att ta vårt sista träningspass den kommande helgen, så har jag lite tid på mig att rätta och läsa igenom det några gånger igen. Vi fick även en jättefin present av klubben och studiefrämjandet igår, nämligen varsin Arrak Outdoor väst. Jag beställde min i storlek XS, och det var tur det! När jag testade den här hemma såg jag ut som ett stort tält, såg inte klokt ut! Men sen hittade jag banden runt västen som man ska spänna in som tur var 🙂 Jackan är faktiskt verkligen att rekommendera för alla hundmänniskor som tränar mycket med hunden. Den har jättestora fickor (så man får plats med leksaker, bollar, godis och annan belöning), den har även en ”metallkrok” som man kan sätta t.ex. kopplet i) och jättepraktiska fickor bak på västen. Ni vet när man tränar ibland så kanske man vill att belöningen ska komma från olika håll, då man behöver en viss dragningskraft åt något håll för att få momentet så perfekt som möjligt (tillexempel bakåt eller framåt-tänk). Vi ska även få en massa märken som vi ska sätta på västarna, både från SBK och studiefrämjandet. På min väst kommer det även att finnas ett märke från GRK och kanske SSRK. Tack så hemskt mycket Malmö Brukshundklubb för de perfekta tränings-västarna, perfekt present från klubben 🙂

Vissa kanske är lite nyfikna på vad jag fått i 18års present? Det kan jag svara på också när jag ändå är igång: jag har fått en massa svenska och utländska pengar (då jag ska både till Tunisien och Rhodos i sommar), tandblekning, smycken, biobiljett, blommor, choklad och sen fick jag även hela min resa till Rhodos betald av min kära far och faster. Tusen tack allihopa!! Pengarna jag sparat till min Rhodosbiljett kan jag ju helt plötsligt börja spendera (känns jättekonstigt), så idag var jag och köpte en liten hårddisk på 1 TB som jag kan ha med mig överallt (Lagra bilder, filmer, videos och musik i. Har ju över 22 tusen bilder i datorn så det var nödvändigt då 3 av våra andra hårddiskar här hemma gått sönder) och så blev det även en digital kamera. Jag har ju en systemkamera med olika objektiv till, som ni säkert vet, men jag ville ha en kamera jag kunde ha med mig ut på kvällar och sådär också. Att ha med sig en stor, klumpig systemkamera är ju inte det bästa om man till exempel är på fest. Den kan ju både gå sönder och bli snodd.

Allt för mig för denna gången, här har ni lite bilder på min Arrak Outdoor väst:

Risavkok

Hej allihopa! Hoppas att allt är väl med er. Med oss är det bra, alla förutom Extra. De senaste dagarna har Extra bajsat inne varannan dag nästan. Det bara rinner ut ur henne och är ganska slemmigt. Ingen vacker syn alls så att säga. Det är så synd om Extra eftersom hon uppenbarligen inte hinner att ”säga till” innan det kommer. Igår när vi åt så galopperade hon plötsligt ut i vardagsrummet, jag trodde att hon hittade på något hyss så gick dit och kollade. Men då stod bara Extra där och kollade, efter maten märkte jag att Extra hade bajsat i vardagsrummet och då förstod jag att hon inte kunde hålla sig. Det är nästan som när ett barn kissar/bajsar på sig. Stackarn! Hon har inte fått mat på 1,5 dygn så nu ikväll fick hon första målet. Inget godare än risavkok. Extra sneglade ledsamt på Jakitas foderpullor när jag ställde ner en skål med vätska till henne. Ska jag dricka det där? Jag vill också ha riktig mat, matte. Jag la ner några få pullor i Extras vätskefyllda skål som resulterade i att hon försökte äta dem. Men de gick inte så bra med tanke på att de flöt runt i skålen. Extra förstod ganska snabbt att hon var tvungen till att dricka upp den där skumma vätskan innan hon kom åt pullerna. Sagt & gjort. Imorgonbitti serveras det ris till frukost för Extras del. Hennes mage behöver nog vila, hoppas att det är botemedlet. Tycker så synd om henne, så fort man går ner till köket kommer hon och kollar ängsligt med den där hungriga blicken. Det är svårt att inte tycka synd om henne.

Till något helt annat, jag har nu bara ett ”kurstillfälle” kvar med min projekthund, Nisse. Det är så kul att se hur han utvecklats under vår träning. Annelie har verkligen fått en mer uppmärksam och arbetsvillig hund än när vi började träna. Så kul att se ett sånt märkbart resultat! Momentet sitter även bra nu (inkallning med störning). Från början visste han inte vad hit betydde. Men nu vet han bättre -hit betyder att man ska springa till matte så fort man kan och gå runt om henne för att sedan sätta sig på hennes vänstra sida. Positionen är nog den han behöver mest träning på, vill gärna vika ut en hel del så att han ser Annelie (typiskt för småhundar eftersom de inte kan se sin förare ordentligt när de sitter bredvid). Människor, barn och ljud har Nisse inga problem med när det gäller störning. Däremot är hundar en lite större störning, dock blev jag ändå imponerad när jag & Annelie tränade Nisse nere på Limhamnsfältet förra gången. Han löd bättre än vad jag förväntat mig bland andra hundar. Innan vi började träna Nisse berättade Annelie att Nisse kunde springa en bra bit ifrån henne, men nu håller han sig närmre tack vare vår träning. Kul! Tänk att endast 7 träningspass kan ha gett så fina resultat och även påverkat vardagen till det bättre!

Allmänlydnadspasset

Idag har vi gått igenom allmänlydnadspasset med instruktörsutbildningen. Vi gjorde det med alla hundar till oss blivande instruktörer och Extra skötte sig galant. Inga problem här inte! Nu är det inte alls mycket kvar av utbildningen, bara ett fåstaka grejer kvar! På tisdag ska vi träffas igen för att redovisa om våra arbeten om olika bruksgrenar, jag ska redovisa om sök.

Efter utbildningen tränade jag och Sanna på klubben. Fjärren, platsen, läggande under gång är klockrent. Det fria följet har även blivit sååå mycket bättre än vad det var innan, tack vara klicker (rekommenderas starkt!) och det finns ingenting jag kan klaga på egentligen. Jo möjligtvis att Extra sätter sig så nära hopphindret när jag kommenderar hopp, så nära att hon nästan slår i när hon hoppar tillbaka (detta har hänt på tävling). Idag började jag köra med belöning mitt i rutan. Då skickar jag henne och låter henne ta det utan att jag kommenderar stå, förmodligen kommer det bli denna träningen i fortsättningen. Så är det bara att hoppas att det ger resultat. Återkommer när vi tränat mer på detta.

För övrigt så träffade jag mitt ekipage till projektarbetet (Nisse och Annelie) igår. Vi håller på att lära Nisse att stanna kvar, för att sedan lära honom inkallning och ingång. Det går framåt och Nisse är en härlig filur. Denna kväll har bestått mycket av att skriva arbeten. Jag har skrivit min träningsdagbok för Annelie och Nisse samtidigt som jag har skrivit mitt sök-arbete.

I fredags var vi hos veterinären med Extra och som jag visste har hon öroninflamation, så nu får hon örondroppar. Jakita håller dock på att slicka rent öronen på Extra hela tiden (vilket ökar infektionsrisken hela tiden) vilket är lite jobbigt då hon inte får det. Extra tycker givetvis detta är jätteskönt så hon låter mer än gärna Jakita slicka i dem……

Mina dagar är rätt fullspäckade och jag har sällan dagar där jag inte planerat något. Jag går även upp tidigt många helger så det tar på krafterna, imorgon har jag sovmorgon till 10.00 – skönt! I slutet på oktober ska jag hålla min första kurs, en valpkurs tillsammans med Sanna. Det ska bli jättekul och vi ser fram emot det jättemycket. Jag och Sanna började ju träna hund tillsammans när vi var 9 år och har hängt ihop sedan dess och tränar och tävlar tillsammans. Det är ett stort plus att ha en sån hundvän 😉

Uppfödarutbildning

Idag har jag varit i sydskånska kennelklubbens lokal i Arlöv. Har varit där många gånger tidigare, bl.a. när jag tävlade junior handling för ett par år sedan och en gång i början av året. Idag var det dax för uppfödarutbildningen igen, efter många månaders mellanrum. Idag stod valpning på schemat och jag antecknade hela 4 sidor medan uppfödarkomiteén pratade. Man tror nog inte att det är så mycket jobb med en valpning som det verkligen är, hur många komplikationer som kan uppstå och vilka beslut man måste ta. Det är mycket jobb, men jädrar vilken häftig känsla det måste vara att få sin helt egna kull på sin tik. Det snackades också om att om man fick för många valpar (det är t.ex. inte ovanligt att en grand danios får 16-18 valpar) så skulle man plocka ut de ”sämsta” valparna och avliva. T.ex. ta bort (avliva) 8 valpar av 18 stycken. Mycket för avelns skull, tikens men även för dig som uppfödare eftersom det kan vara väldigt svårt att hitta hem till alla. I mina ögon lät detta väldigt groteskt, jag förstod helt klart deras resonemang men att ta livet av friska valpar som man själv satt till världen…det hade jag nog aldrig kunnat göra. Usch fy, dessa underbara små liv. Någon sa även att om man inte klarade av detta så skulle man inte bli uppfödare….Hm, aldrig skulle jag kunna åka in till veterinären för att avliva helt friska valpar heller. Det finns inte i min värld. Hur som haver, så höll uppfödarutbildningen på i ca 3 timmar idag. Mycket lärorikt och intressant må jag säga! Idag när jag kom dit så trodde jag att det inte skulle finnas någon där som jag kände, men på parkeringsplatsen utanför lokalen stod Carina och Håkan (från min lydnadsgrupp). Dom blir man inte av med i första taget, haha 😉

Igår var det instruktörsutbildning på klubben igen och vi skulle ha vårt ekipage och vara instruktör för som vi tränade med för två veckor sedan. Mitt ekipage var ju en ung tjej med hennes chokladbruna labbe kille och hennes pojkvän som tittade på. Idag hade vi i uppdrag på utbildningen att berätta och börja lära in ettans (lydnad) apportering. För två veckor sen hann vi gå igenom alla moment i klass 1 och jag gav dem många olika tips på hur dem kunde träna, idag när jag träffade dem tappade jag nästan hakan. Åh, vilken underbar kursare! Man såg ju direkt att dem hade tränat väldigt flitigt på det jag hjälpt dem med -och gud vilken förrändring! Det var så himla kul att se hur mycket det hade hänt på dem två veckorna….Det är ju sånna kursare man vill ha! Kursare som vill och engagerar sig. Vad chockad och glad jag blev över att se dem.

Känner att det är rätt mycket utbildning hit och utbildning dit i bloggen. Men mycket av min vardag består just nu utav det. Som denna veckan så har jag två utbildningar, tre dagar plus lydnadsträning på det. Så det blir en hel del, mina dagar går i ett. Jag har även köpt ett halvårs gymkort på energicenter här i Vellinge så ska börja gymma (tro det eller ej). Mina kompisar, deras föräldrar och andra vuxna tror inte sina öron när de hör att jag ska börja gymma. Haha, men jag klandrar dem inte. Jag är långt ifrån en träningsfantast men känner att jag likabra kan börja nu när jag har en kompis som jag vet kommer dra med mig till gymmet om jag funderar på att skita i det. Har iallafall fått ett personligt träningsschema nu så from imorgon så är det gym och olika pass som gäller för mig ett halvår framöver. Wish me luck, säger jag.

Igår tränade jag även lite lydnad. Kändes jättebra, fortfarande så sätter sig Extra väldigt nära hindret på hopp sitt hopp. Och rutan var väldigt krånlig igår. Tänkte köra med belöning nu hela tiden ute vid rutan, har inte råd med att det börjar krångla -jag menar, vi ska ju snart tävla! Annars finns det inte så mycket att klaga på, fjärren var klockren.