Världens bästa sommar

BildRutinerad båthund som älskar livet på Västkusten!

Hej allihopa!

Nu är hösten officiellt här. Hur känner ni för det? Jag själv är så taggad på livet att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Jag har idag varit hemma i exakt två veckor, efter att ha varit borta i tio veckor. Jag har närmre bestämt varit i mitt paradis och andra hem, Fjällbacka. Tänk att det är möjligt att älska en plats så himla mycket, det är helt sjukt. Att man kan, nästintill, kvävas av ångest för att lämna en plats varje gång man ska åka därifrån. Jag har fasat för att sommaren 2012 ska ta slut, eftersom jag verkligen haft ”the time of my life”, men samtidigt ser jag fram emot vad livet har att erbjuda. Allt kan hända och jag är bokstavligt talat öppen för allt. Just nu går jag hemma och är arbetslös, men inget jag känner mig stressad över. Jag sa redan innan jag tog studenten att jag skulle vara ledig hela denna sommaren. Att jag skulle göra precis vad jag ville! Och då hamnade jag ju givetvis i Fjällis. Hur som helst så består mina dagar av fikor, powerwalks med hundarna, umgås med kompisar och fest. Många är oroliga över att dem inte har något jobb och är alldeles uppstressade, men inte jag inte. Det kommer! Ser det bara som ett litet utdraget sommarlov. Jobba ska jag göra hela livet! Men jag är 100% redo för jobb. Nu vill jag tjäna cash, kunna leva utan ”pengaproblem” och resa!

Ni kanske undrar vad jag haft för mig i 10 veckor i Fjällbacka? Att åka ut på öar och sola/bada, fiska, åka vattenskidor/ring, övernatta på öar, umgås med fantastiska vänner och släktningar, festa (en hel del, hehe), äta ute, shoppa, jaaa…detta är bara några av huvudingredienserna. Det låter inte helt fel va? Dessutom har vi inte haft katastrofalt väder i Fjällbacka, som det verkar ha varit i många delar av Sverige. Jag vet bl.a. att det har varit riktigt skitväder i Skåne denna sommaren. Tråkigt för alla er som tillbringat er semester hemma! Men stay positive, nästa sommar kanske blir kanoners 😉 Jag har i alla fall haft världens bästa sommar. Jag har fått så mycket positiv energi och umgåtts med människor som verkligen får mig att må så himla bra. Träffat mycket nya härliga människor och umgåtts mycket med mina släktingar. Har även träffat pappa och hans sambo mycket eftersom dem också tillbringade sin semester i Fjällbacka. Mina föräldrar gick isär för cirka 2 år sedan och sedan cirka ett halvår tillbaka flyttade han till Lindome, som ligger utanför Göteborg. Vi ses alltså inte lika mycket som innan, men när vi väl ses är det kvalitetstid deluxe! Helt underbart. Både jag och mina två syskon är ju så stora nu så vem vet, snart är det dags att lämna boet själv kanske 🙂

Hundarna har haft en minst lika bra sommar som sin matte, så då förstår ni kanske att dem också mått som små kungar. De har badat i havet precis varje dag i nästan tre månader, sprungit precis så mycket de vill, gått långa promenader, åkt båt, varit på många spännande öar och inte får vi glömma hur alla våra grannar mer än gärna kommer förbi och bidrar till hundarnas kvällsmat med dagens middagsrester. Hundträning har varit ett minne blått och det fanns inte en tanke på att träna hund, mer än lite konster om det räknas. Jag vet inte riktigt vart jag står just nu när det gäller hundträning. Det är så mycket som händer i livet just nu och motivationen finns inte riktigt där så jag har lagt det på hyllan för ett tag. Istället har jag skapat en god rutin i livet (ska inte säga för mycket, har endast hållt på i två veckor, hehe) och det är att powerwalka minst tre gånger i veckan på morgonen. Okej, morgon blir det inte riktigt då hundarna är sjukt anpassningsbara och dem har en sjusovare till matte 😉 Förra veckan blev det 5 powerwalks och denna har det blivit 3. Det känns faktiskt riktigt skönt och trots att jag inte har något jobb så har jag ändå skapat lite rutiner i mitt liv.

På tal om anpassningsbara hundar, jag får hela tiden så himla mycket beröm för mina hundar. Folk beundrar dem så himla mycket och det är så fantastiskt roligt att höra! I nästan hela hundarnas uppväxt har mamma gått ut med hundarna klockan sju på morgonen, nu när jag har haft hundarna med mig i Fjällbacka har det blivit andra puckar. Då sker inte morgonrundan runt 11-12. I och för sig brukar kvällsrundan bli väldigt sen men ändå. Dem är så fogliga och anpassningsbara, det är verkligen beundransvärt. Nu när jag går hemma så struntar mamma i att ta hundarna på morgonpromenaden och det är nog ett minne blått för hundarna nu. Tror det är mycket psykiskt att hundarna är inställda på att jag inte går ut med dem förrän senare. Hundarna verkar dock trivas väldigt bra med detta, de säger inte ett ljud förrän jag går upp och när vi kommer ut blir det en lång och härlig promenad. Vilket team vi är!

Oj, vad långt inlägget blev. Jag ville bara slänga upp en liten update och berätta att jag lever och mår väldigt bra! Men eftersom det var så länge sen jag skrev så kanske det är förståeligt att det blev ett långt inlägg! Känns väldigt kul och roligt att skriva här igen iallafall. Lovar att nästa uppdatering blir en bildbomb från vår fantastiska sommar. Låter det kul? Eller ni vill bara se hundbilder? Tell me!

Stor kram
/Johanna

Sommaren är kort, det mesta regnar bort

Ja, det kan man verkligen säga om denna sommaren (i Sverige), känns som det varit mer dåligt väder än många andra somrar. Jag har hunnit med två utlandsresor sedan jag bloggade förra gången. Båda till Grekland, en på två veckor till Kefalonia (som jag skrev om här i bloggen) och en till Rhodos i en vecka. Kefalonia var en riktig s.k ”chillsemester” medan det var fullt ös på Rhodos. Både ställena rekommenderas starkt, dock tyckte jag Kefalonia helt klart var vackrast. Väldigt orört, mindre turister och perfekt för barnfamiljer! Hur som helst, jag har flängt runt mest hela sommaren. Har jag inte varit hemma, har jag varit utomlands eller i Fjällbacka. Jag har dock haft ångest över att jag inte hunnit spendera så mycket tid i Fjällbacka som jag velat, vilket känns väldigt väldigt tråkigt. Dock fick vi ett par riktigt goa dagar däruppe i slutet av sommaren så det var till en tröst. När jag tittar tillbaka på videoklipp och bilder från Fjällis längtar jag ihjäl mig till nästa sommar!! Mitt lilla paradis. Iallafall, nu har skolan rullat igång och allt vad det innebär. Ganska skönt att få lite rutiner i livet igen.

Hundarna då? Dem fäller som in i bomben här hemma, sommarpälsen rycker och vinterpälsen ska på! Precis som det ska vara. Hundarna har nog haft en härlig sommar. De verkade ha trivs väldigt bra på Håslövs hundpensionat och de verkar ha tagit hand om dem bra, Extra lekte med en rottis-hane varje dag som hon hade blivit lite förälskad i berättade dem på pensionatet. Har Extra samma smak som matte tro? 😉 Sådan matte sådan hund.. Hur som haver ska jag och Sanna hålla valpkurs nu i höst, vi är ett bra team och har samma syn på hundträning och inlärning så det känns jättebra. Kanske inte är så konstigt med tanke på att vi började träna hund tillsammans när vi var 9 år gamla? 😉

Jag genomgick ju GRK:s uppfödarutbildning i våras och för att få ett formellt bevis måste man skicka in ett papper med ”bevis” på att man bevistat en officiell utställning, officiellt jaktprov, en mentalbeskrivning samt en funktionsbeskrivning. Jag har ännu aldrig bevistat ett officiellt jaktprov eller funktionsbeskrivning. Men nu har vi möjligheten att inte bara bevista en funktionsbeskrivning utan också delta på en! Så det tror jag att vi ska göra, jag och Extra. Ni som bor här nere får jättegärna meddela mig om ni vet något jaktprov (B-prov) som ska äga rum någonstans här nere. Dessutom ska man också göra ett prov för att få det där beviset, men det gör jag när jag är klar med alla ”bevistningar” som ska göras 😉

För övrigt så övningskör jag för fullt nu med mamma, ska ju ta körkort nu i höst så vi är ute och far på vägarna hon och jag. Så: se upp! 🙂

En annan jobbig grej gällande hundarna kan jag ju lika bra ta upp nu. Jakita och Extra är alldeles galna när man är ute och går med dem. De blir alldeles galna när de får se en kanin (bägge två!!) samt när de känner lukt ifrån t.ex. mat på gatan eller kanindoft, eller till och med när de bara ser lite papper på gatan och ”tror” att det går att äta. Det blir en väldigt konkurrens mellan hundarna då den som kommer dit först får äta det. Jag blir ibland riktigt förbannad när jag är ute med dem och dem helst plötsligt drar iväg med mig.  Dessutom så är nästan Extra värre än Jakita när de kommer till mat & papper på gatan-grejen eftersom hon måste hinna före den äldre damen. Jag vet inte riktigt hur jag ska tackla problemet då hundarna upptäcker de oftast före mig. Dessutom är det svårt att säga till två hundar samtidigt, och bättre blir det inte av att Jakita är som att säga nej till en vägg. Ni får gärna komma med råd och såhär, kanske har ni haft samma problem själv? Det är ju trots allt matgalna golden vi snackar om!

Ska försöka bli bättre på att uppdatera bloggen  framöver, lovar ingenting men ska försöka. Kram på er alla!

Här kommer lite bilder från vackra Kefalonia, som gottgöring för urusel uppdatering 😉

Jag och Mikaela (min stora syster)

Jag och min fina mamma

Solnedgången från vårt hotell

Mikaela, min lillebror Jonathan och jag

Vi besökte Kefalonias nationalpark, här är utsikten därifrån. Mäktigt!

Vi turistade oss

Jag och mamma

Min fina lillebror

Mamma och Jonathan i det blåa vattnet, det var precis som att simma i en swimingpool – om inte blåare! Aldrig varit med om ett så turkost vatten.

Vårt hotell

Jonathan badar i havet utanför vårt hotell, inte lika blått

Syskonen Brandell!

Älskar er!

Stranden vid vårt hotell

Där fanns berg

Vi besökte en droppstensgrotta

Mikaela och jag myste i det varma vattnet…

…och hade samtidigt en fantastisk utsikt!

En annan, jättefin strand!

Vi snorklade litegrann också, men tröttnade rätt snabbt på det eftersom det inte fanns så mycket att se – om man har något annat att jämföra med. Har ni varit i Egypten, akvariumet själv så vet  ni vad jag snackar om 😉

Mamma på stranden

Såhär minns jag Kefalonia…

Och syskonen igen 😉

Vår favoritstrand!

Jonathan och jag

Mikaela

Jag

Mikaela in action

Jag tackar min underbara moster, Cecilia, för ett minne för livet och en fantastisk resa!

/Johanna Brandell